Pinó 2024

Vini Conestabile della Staffa är en historisk egendom femton kilometer utanför Perugia i Umbrien. Strax väster om vinmarkerna, som omfattar tolv hektar, breder Lago di Trasimeno ut sig. Den stora sjöns vattenmassa har en viktig inverkan på klimatet och vinrankorna.

Egendomen hade en storhetstid under artonhundratalet och producerade vin fram till 1956. Under perioden från dess till nutid såldes skördarna iväg till det lokala kooperativet. Gården fick sin pånyttfödelse tack vare vinmakaren Danilo Marcucci, vars hustru Alessandra härstammar från släkten Conestabile della Staffa. Den första årgång som gjordes i Danilos regi var 2015.

Vingårdarna ligger i sydvästlägen på 250-350 meters höjd. Jordarna domineras av lera, på berggrund av kalk. Här odlas en mångfald lokala druvsorter som grechetto, malvasia, trebbiano dorato, trebbiano montanaro, sagrantino, sangiovese, canaiolo, colorino och gamay del trasimeno. Druvorna skördas givetvis för hand och jäsningen sker alltid spontant. I källaren undviker man all typ av teknologi och ingrepp.

Druvorna pressas antingen direkt, eller så får skalen en viss tids urlakning i musten. Vinet jäser i tank, i damejeanner av glas, eller i gamla ekliggare, beroende av cuvée. Inget av vinerna varken klarnas, filtreras, eller svavlas. Ingenting blir tillsatt, inget borttaget. Danilo Marcucci jobbar med flera italienska odlare som delar den här inställningen och ser Vini Conestabile della Staffa som sitt viktigaste projekt.

- Jag mötte min fru för femton år sedan, men väntade tio-tolv år med att börja arbeta med hennes vinmarker, för att respektera den nivå som de var på. Jag behövde lära mig mer, helt enkelt. Du måste ha djup kunskap när du börjar med ett så här stort projekt. De första åren jobbade jag bara med biodynamiska metoder, för att få bort de ganska få kemikalier som fanns i markerna. På sikt hoppas vi kunna utöka vinmarkerna försiktigt, för att göra mer och bättre vin. Det här är min familjs framtid.

Om Danilo Marcucci:

Vinmakaren Danilo Marcucci växte upp i södra Umbrien, men har jobbat med vin över hela världen, framförallt som vinhandlare. Efter en sen kväll i slutet av nittiotalet bestämde han sig för att något i livet behövde förändras.

- Mot slutet av nittiotalet kände jag att vinet måste tillbaka till landsbygden, säger Marcucci. Det var efter en kväll då jag och några vänner hade druckit många stora, berömda viner, flaskor som fått 100 poäng och olika sorters utmärkelser. Dagen efter mådde jag dåligt, så dåligt att jag bestämde mig för att gå till en doktor. Han tog mina blodvärden och frågade vad jag hade gjort. "Druckit vin", sa jag. "Jag är vinhandlare". "Du kanske får börja dricka något annat slags vin", sa läkaren. Jag åkte hem till Umbrien för att tillbringa en vecka med min familj.

Här smakade Marcucci ett enkelt vitt vin från gården Collecapretta, som hans far serverade honom över lunch.

- Det var första gången som jag förstod att bra vin fanns väldigt nära mig, även om jag hade rest världen runt för att hitta det.

Marcucci började snart jobba med Collecapretta, som var vänner till familjen sedan länge. Idag jobbar han med ett tiotal odlare i området, som vinmakare och vinernas ansikte utåt. Alla har en sak gemensamt: de odlas och framställs på naturligast möjliga sätt. Marcucci jobbar med en rad italienska vinbönder som vi på Vin & Natur säljer i Sverige, som Vigneti Campanino, Vini Conestabile della Staffa och alltså Collecapretta.

- Målet var att befinna mig i en vingård. I kontakt med naturen. Att göra naturligt vin är en pågående utmaning. Inte en utmaning från naturen, men en utmaning för dig själv. Om du inte använder något annat än din erfarenhet, inga andra tillägg, så handlar det till slut väldigt om bara dig. Ingen teknologi. Bara jobb. Du kan aldrig känna dig som en smart producent av något, för du har hela tiden naturen som säger till dig att gå ur vägen, att följa med. Ibland är det bra, ibland mindre bra, men det är alltid autentiskt.

Vilka är de största utmaningarna i vingården när man jobbar som ni gör?

- Sjuttio procent handlar om vädret. Kanske trettio procent är vårt jobb i vingården. Vi kan göra vårt bästa, jobba hårt, kanske använda lite koppar om det behövs, men om vädret bestämmer sig för att det är ett dåligt år, så är det så. Då tar vi det vi får.